Ibland är det bara så, allt går skit.

Man har höga förväntningar,

och tror att allt ska bli fantastiskt,

men på något konstigt sätt stämmer ingenting alls.

Allt blir skit. Allt blir misslyckat.

Sen när man tror att det inte kan bli värre,

efter att ha gråtit en flod av tårar,

fortsätter det att gå nerför...

Om nåt blir fel blir allting fel.

Det är som när man spelar spel,

något spel med tärningar.

Om en får ett dåligt tal,

får resten av deltagarna på omgången ett dåligt tal.

Det här måste ha varit en av de värsta dagarna i mitt liv.

Den dag som jag trodde skulle bli den bästa dagen av alla.

Man vaknar med ett leende på äpparna,

och somnar med tårar i ögonen.

Tårar i ögonenkanske jag inte hade,

men de var så patetiskt så att det kunde ha varit så.

Ingenting! INGENTING! Blev så som de skulle.

Sena kvällen blev väl inte helt misslyckad,

men om dagen hade varit bra skulle jag nog ha sett det så.

Då skulle den varit helt okej.

Jag tror att om man har haft otur och lidit en hel dag,

uppskattar man det som inte blir helt misslyckat.

Det kunde ha varit värre...

Eller hur. Det gick jag runt och sa hela dagen,

men värre kunde det minsann bli.

Trött, less, irriterad, och besviken.

Kunde inte ha varit bättre!

Patetiskt kan jag lova att det är,

jag börjar nästan skratta nu i efter hand,

så tragiskt är det.

Men jag det var nån som sa att man glömma det som är dåligt, och komma ihåg det som är bra. Så jag ska glömma den hära sjuka dagen och komma ihåg: "Jag fick otroligt mycket motion", "Jag fick frisk luft", "Filmen var helt okej" och "jag blev inte magsjuk av maten (än så länge i alla fall)".

Gräset är grönt, skulle man kunna säga.

Men jag vet inte om de är det längre.

Gräset börjar bli gult...

Vet inte heller om man kan säga att solen skiner,

för att det är mörkt ute...

Jag får ta och komma på något annat:

...jag överlever, passar bäst för idag.

Jag överlever och jag är säker på att jag kommer att överleva en eller flera katastrofala dagar i mitt liv.

Jag överlever...